Blogvertiser

lördag 25 september 2010

Facebook dårskap

Facebook är ju ett intressant medium men det händer ibland bra konstiga saker där.
Jag gjorde en statusuppdatering på min profil. Jag skrev:

"Nu är det helg igen. Ni som har barn. Snälla, drick inte alkohol! Barnen mår inte bra av fulla föräldrar!"

Så kom då ett mail på facebook från en kvinna jag inte hade i min kontaktbok.

"Tjabba Frank! Angående "fylla"+ barn-håller med= minus! Men ett glas rött till en go pasta är aldrig fel, tror inte barnen blir ledsna av det? Det är det man får göra när man är vuxen....,Skriv inte så är du snäll, det kan misstolkas. Om du nu är "nykterist" fine, men skriv inte så-öppet på FB då. OKI?! Önskar dig en bra och trevlig helg med barn och min gamla vän, Anna! Tholahopp! ;)"

Tja, jag kunde inte drömma om att någon skulle ta illa upp av den statusraden.
Så jag svarade:

"Är inte nykterist. Däremot son till en alkoholist. Visste inte att det jag skrev skulle väcka anstöt. Det var inte min avsikt."



Av någon anledning kom då detta "svaret".

"Det är lugnt, Frank! Alla får ha sin åsikt, inget anstötande här, men man får tänka efter när man skriver ngt. Kramiz från ett mulet Joahanneberg!"

Nu blev jag lite fundersam. Skulle jag tänka efter innan jag uppdaterade min status? Varför det? Dessutom hade jag ingen aning om vem kvinnan var.
Så jag skrev:

"Ursäkta mig nu. Vad jag skriver i min status är min sak. Jag ber inte om ursäkt. Och det jag skrev var tillräckligt genomtänkt för att jag ville skriva det. Tråkigt om du tog illa upp som sagt, det var inte min avsikt att stöta mig med någon. MEN, alkoholen är ett problem i samband med föräldraskapet och det är inget jag ber om ursäkt för. Som barn till en alkoholist är det min plikt att åtminstone då och då försöka få folk att reflektera lite över sina handlingar. Jag förespråkar inte total avhållsamhet från alkohol utan ansvar.

Ha det fint!"


Nu tar vi OM det här... Är det Anna (det är min sambo) eller du som skriver-kan vi ju börja med?....Förstår att du och Anna har diskuterat detta-känsligt ämne-håller med-varför läste du, Frank inte min text? Du läser det du är mottaglig för att inta...??? Tråkigt att du är son till en alkholist-MEN, när du skriver så, kan många-och jag säger många ta ett glas till-dom mår dåligt-oavsett barn-och läsa det du skriver "pockar" på...Många bäckar små...Sedan ska du inte "ursäkta" dig- när du sedan skriver att du inte ursäktar dig-retardera dig! Att försöka "då och då" -antingen eller-skicka EJ ut budskap som är halvdana-my friend-farligt! Du vet ingenting om mig...Kanske har jag j---vligt mkt erfarenhet inom detta, mina vänner-min mamma...Tänkvärt! Du verkar vara en juste kille-släpp det, ELLER ta det på heltid-det du brinner för. Tyckte att mitt förra mail sa det mesta men men....LÄS noggrant hädanefter!"

Nu surnade jag självklart till. Människan kallar mig retard? Hur vuxet är detta?
Så, för att försöka avsluta/släta över det hela skrev jag:

"Jag har uppdaterat min status. Vi är inte vänner på facebook. Att du sen har tagit så illa vid dig av min statusuppdatering är tråkigt för dig.
Jag tror inte vi skall prata mer med varandra.

PS: Det är JAG som skriver i min facebook. Tro inget annat!"


Varvid den här förvirrade och uppenbart arga människan går igång å det vansinnigaste.


"Tom på ord? Nä, jag är inte vän med dig heller-men vad är Face book till för? Jo, visa ditt fejs och ditt tycke=FACE BOOK- vilket både du och jag har gjort. Inget konstigt med det-så denna "debatt" drog "ner dig"? Schade...Vaddå "uppdaterat din status"- kom igen nu? Vad betyder det???? Dessutom pratar vi inte med varandra-vi skriver...Hallå??? Ha en underbar helg-jag är inte så farlig som det verkas tycka-men jag har gärna en sund diskussion-dock inte med dig, Frank. Och du, jag tror vad fanken jag vill! Thjohoo!"

Ett par minuter senare kom det sista vansinnet på mailen.

"Statusuppdatering, ha, ha, ha, din flöjt!"

Tja, vad gör man?
Min tanke är att hon uppenbart tar så illa upp därför att hon kände sig oerhört träffad. Tråkigt i så fall, att hon inte har det lätt i livet.
Men mitt fel är det knappast.

Facebook i all ära men en och annan galenpanna finns det tydligen. Tur man kan blocka dom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar