Blogvertiser

onsdag 13 juli 2016

Utför går det.

Sverige är ett sjunkande skepp. Tyvärr.
Det våra förfäder förstörde sina ryggar för, det dom dog för att ge oss kastar vi nu bort. Den ljusa framtid vi skulle haft kastar vi bort.
Inte ens den demokrati dom gav oss värnar vi. Politruker tar över alla statliga organisationer. Läser att rikspolischefen Dan Eliasson, pinsamma människa får ett pris för sitt ledarskap. Denne förrädare mot sin egen kår? Poliserna står på kö för att lämna sina jobb, vad är hans lösning? Jo sänk kraven så fler kan bli poliser.
Det känns ju tryggt.
Det kanske är ett dolt arbetsmarknadspolitiskt verktyg dom skapar?
Finns ju gott om arbetslösa, och kvoteringen är väl inte heller långt borta.

Om någon hade beskrivit för mig hur dagens Sverige är idag när jag var 18 år, dvs 1988 hade jag trott dom ljög. Skillnaden är så enorm att det ens inte går att begripa.

Och förfallet är nästan totalt.

Inga brott klaras längre upp, eller iallafall oerhört få.

Försvaret är i princip nedlagt.

På sjukhusen dör de gamla av vanvård.

Gamla uppmanas söka bostad på vandrarhem.

Spädbarn dör i förlossningen pga platsbrist.

Folk skjuts ner på krogarna.

Shariapoliserna äger stadsdelar.

Flickor våldtas på festivaler. Alla män får kollektivt skulden. Trots att de flesta nog anar hur, vem eller vilka som nyligen anlänt med denna kulturella yttring.

Judarna flyr från Malmö pga helt odöljd antisemitism, påhejad av politikerna som bara älskat islamiseringen. Dom fattar inte vad dom gör.....

150 000 ekonomiska migranter ( vissa kallar dom flyktingar) lever loppan på bidrag. Gratis bostad, medicin, mat osv.. trots att dom aldrig betalat en krona i skatt, i Sverige.

Nej, slutet är nog nära nu. Systemkollapsen kommer snart och då är det var och en för sig själv.
När det väl släpper går det fort. Jag tänker försvara mitt och de mina. Jag är inte ensam om det.
Många kommer göra allt för att ta det som är ditt eller mitt. När ingen hindrar dom, vad gör du då?


Jag sörjer..


Egentligen borde jag skriva mer om hur illa det är, men jag orkar inte. Det är så mycket nu att det knappt går att greppa.

2 kommentarer:

  1. Man skall aldrig ge upp.Om du inte säger vad du ser? Hur skall andra kunna få vetskap.

    SvaraRadera
  2. Sant att man inte skall ge upp, och det gör jag egentligen inte. Men orken att ta in eländet minskar och med ökad insyn. Insyn och möjlighet att påverka som jag hade ett tag när jag försökte påverka politiken på riktigt i ett parti som kunde vänt, men aldrig gjorde det gör att hoppet är litet. När minst 25% av befolkningen är självdestruktiv utan att ens begripa det så är det sannerligen dårarnas paradis. Krävs så oerhört lite att välta detta samhälle nu. Men jag säger vad jag ser. Offentligt i andra kanaler där jag står upp för det jag ser och säger det med mitt namn så alla vet vem jag är, och vad jag ser. Här är jag någorlunda anonym.. Kul att höra av dig förövrigt. Det var ett tag sedan.

    SvaraRadera